Det är ett under hur mitt huvud ballar ur när man inte "får" eller "kan" göra något. Tror det ligger psykiskt nämligen. Idag var jag utan vatten i sjuktmånga timmar! Mellan 9-14. Jag hade bunkrat upp några kannor med vatten, fyllt Tassimon så att vattnet inte skulle ta slut. Dock tänkte jag inte så mycket över att man kanske blev toanödig på kuppen. Jag lovar, bokstavligen 10 minuter efter att vattnet inte rinner i kranen blir jag akut pinkenödig! Som tur gick det att spola fortfarande så jag kunde uträtta mitt behov. Dock dröjde det inte länge tills jag var nödig igen. Bara för att känslan "får/kan ej" låg och gnagde i bakhuvudet. När jag väl är på jobbet, med tillgång till toalett, så var det som bortblåst. Så, it's all in my head!
Jag kommer nog bosätta mig i toaletten i källaren, i 6 veckor, när renoveringen börjar ;)

Btw, ringde själv och bokade tid för hembesöket idag. Onsdag kl 15 plingar det på dörren, hoppas jag!

Todeloo!