Jag har grubblat massa idag. Vet inte dock om det har varit till någon fördel men det ligger väl i min natur och överanalysera saker och ting. Önskar ibland att jag inte gjorde det för på det sättet skulle jag slippa grubbla. Kanske borde lära mig ett nytt tankesätt, som en man. Ta exempelvis Tommy. Han säger det han tycker och tänker och tar det som sägs nästan precis som det låter. Han börjar då inte tänka varför det sades så och varför tonläget var som det var. Nej, utan bara rakt av, ren fakta. Detsamma gäller för sms’en. Står det en sak så tar han det som står, inte börjar han undra varför det inte står så mm. (Varför jag inte skriver puss o slutet av ett sms. I och för sig så gör han det när det kommer fler på raken med saknade puss. Då ringer det faktiskt en klocka. Och oftast vid det laget är jag något irriterad över något.)

Varför gör jag det? Undrar hur länge jag egentligen har gjort det? Hur svårt kan det vara och lära bort det tänkandet? Borde jag ändra på mig?

Ibland kan jag känna att mig lite småelak mot honom. Efter att ha sönderanalyserat det jag började analysera, får jag till slut en annan synvinkel än vad det skulle ha varit. Den lilla fjädern har blivit till en stor jäkla höna som är utrustad för en lång kall vinter. Ja, ni förstår själva. Det blir en lång tankebana.

Det är som Tommy sa. Det är jag i ett nötskal. Och det får man ta mig för. Jag är den jag är och inte tänker jag ändra på mig för någon annans skull. Fast ibland vore det enklare så för alla parter.

Ska grubbla vidare nu…

Ha en härlig kväll!

Todeloo!