Jag blir lite upprörd idag när jag läste dagens aftonblad idag. Rubriken på artikel var ”Slog vad om när patienten skulle dö”.

Artikeln i stora drag handlar om en patient på ett äldreboende i Luleå är så pass dålig att denna var döende, i sin säng. När personens tillstånd försämrades kallade vikarien på den ordinarie personalen, som slog vad inför personen när denne skulle dö. Som tur var vågade den som hade vikariatet anmäla händelsen. Men vem ger det rätten att spela om någon annans liv? Ännu värre är juh att de spelar om när personen ska dö. Vart finns samvetet? Har man ingen empati för varandra? Varför jobbar man då inom vården om man inte är intresserade av att ta hand om personerna man jobbar med.

Nu ska jag inte sätta alla över en och samma kant. Det finns självklart bra personer som jobbar inom vården. Dock sådana här händelser får en att tänka till. Hur blir det sen när jag hamnar på ålderdomshem, om jag nu lever så länge, kan man aldrig förutspå. Men vågar man då överhuvudtaget skriva in sig på ett hem, efter allt man läser i tidningarna?

Kopierar även med ett litet utdrag från artikeln på andra händelser;
Flera Lex Sarah-fall från Luleå:
• En anställd på ett äldreboende klippte håret på en patient. men resultatet blev ”väldigt kort och med kala fläckar”. Senare upptäcktes flera åldringar som så likadana ut.

• En hårdhänt och burdus sköterska har anmälts. Hon ska bland annat ha sagt följande till en gammal man: ”Har du inget vettigt att säga får du hålla käft, vad skriker du för, du är som en barnunge. Stirra inte i taket när jag talar till dig, titta på folk medan du lever!”

• En vårdtagare hjälps till toaletten och bältas fast enligt rutinerna. Men patienten glöms bort. Först en timme och en kvart senare hittades patienten

Jag har bestämt mig. Jag ska inte skriva in mig på något ålderdomshem. Jag ska bo hemma tills det är dags för mig att säga hejs svejs till den här världen…

Todeloo!