Det har verkligen varit en känslofylld helg. Har bråkat, skrikigt, varit otrevlig, gråtigt och skrattat. Men det har nog lett saker och ting till rätt riktning. Har lite svårt för att öppna mig allt för mycket ibland och vill att man ska läsa mellan raderna för att förstå vad jag menar, utan att behöva säga det själv. Om ni förstår vad jag menar. Dock fungerar det väldigt sällan, så istället för att det ska bli missförstånd och dylikt är det lika bra och säga det rakt ut. Så slipper man ta eftersmällarna.

Mitt hjärta värker när det gäller Stina. Igår var hennes öga bättre och vi trodde att det skulle bli bra. Idag kom det dock ett bakslag när hennes öga visade sig inte ha blivit bättre, tvärtom. Så tratten åkte på igen, lika med tvätta ögat med koksalt och den gula sörjan till salva. Återigen är hon en ledsen katt. Hon bokstavligen hatar tratten och det värker i mitt hjärta att se henne med den. Men som Tommy säger, det är för hennes bästa. Barnet i mig säger dock att det bästa vore om hennes öga vore bra nu, på direkten, så slipper hon den hemska tratten. Imorgon blir det en tripp till veterinären så får dem undersöka den och fixa ett mirakel! Jag vill återigen ha en lycklig katt!

Idag överraskade älsklingen mig med en bukett röda rosor, efter att jag hade slutat jobbet. Älsklar att få blommor, så där skaffade han massa pluspoäng. Min älskade poo!

Åh, måste också nämna att en kund på jobbet sa att jag hade attitydsproblem bara för att hon inte ville erkänna att hon hade gjort fel med att boka en vara för erbjudande pris. Istället var det mitt fel och för att inte tala om min attityd. Wow, det visste jag inte. Nog för att jag kan ha lite hett temprament, men jag låter det juh inte gå över jobbet. That’s strange…

Nu ska jag mysa med min ledsna katt!

Todeloo!