Jag vet att jag inte borde klaga på mitt liv. Det mesta är faktiskt bra. Men det finns delar som jag inte vet vad jag ska ta och göra åt. Det jag närmare tänker på nu är fredagsmys.  Jag vill ha fredagsmys. Jag vill kunna njuta av en fredag hemma med älsklingen, laga lite god mat och bara vara. Men vad gör man när den andra delen inte tycker om samma sak som jag? För mig var fredagar tidigare mer eller mindre heliga. Då när jag var singel så längtade jag efter att ha en kille som som uppskattade fredagkvällarna lika mycket som jag. Men så blev inte fallet. Istället får jag väl nöja mig med att vara hemma med katten själv medan han är väg på det han tycker är mindre viktigt. Men det är inte så jäkla kul. Nog för att jag uppskattar min lilla hårboll men det är inte samma sak. Jag kan inte hjälpa att känna mig så ensam ibland, men det får väl vara så. Det verkar inte bli bättre än så här…

Jag tycker så synd för övrigt om min älskade hårboll. Hennes ena öga är inte bra. Så jag plågar stackaren två gånger om dagen med att tvätta rent det med koksalt för att sen hälla i gul sörja till kräm i ögat. Till råga på allt så tvingas hon ha en tratt runt huvudet för att inte komma åt sitt öga. Det gör så ont i mitt hjärta att se henne med den. Se henne fastna här och var och sedan att hon verkar skämas att ha på den. Hon blir som en helt annan katt. En ledsen katt. Vill inte jobba helgen, vill vara hemma och ta hand om henne. Ta hand om min ledsna katt…

Todeloo!