Sitter här på mitt vardagsrums golv och känner hur en svag av ångest smyger sig sakta på. Det är så märkligt hur man gått och längtat nästan ihjäl sig av att vara ledig och när den dagen väl kommer då man plötsligt är långledig så går dagarna väl för fort. Man hinner nästan inte med i svängen. Allt man planerat på att göra blir liksom inte av. Man njuter av tiden och helt plötsligt märker man att dagen nästan gått till ända när älsklingen kommer hem från jobbet. Då är det bara kvällen kvar och den flyger minsann fort förbi den med.

Funderar också på att hur jag ska välja min semester för i år. Hade sen semester förra året så jag kommer få huvudsemestern i år, vilket innebär att jag kommer nog inte få en endaste vecka ihop med älsklingen min. Förra året hade vi en vecka ihop och det var den enda semesterveckan han hade då han inte hade full semester. Men i år kommer det att bli semester på egenhand och det låter inte alls för lockande… Well well, vad är en bal på slottet?

Todeloo!