Har varit med om ett äventyr idag. Vet inte om jag gillade det äventyret allt för mycket. Men ni ska få ta del av den ändå. Imorse när vi skulle åka till Tommys innebandy turnering, var något sen, skulle sättas oss i bilen, vrida om nyckeln så vägrar bilen – Ruben, starta. Inte ett suck, sen ett dovt dunkande. Displayen lyser inte och när man väl tar ut nyckel så startar plingandet, som jag för övrigt inte kommer på när den plingar. Men det var inte rätt plingande för stunden. Sen går radion igång, utan nyckel. Mycket strange. Vi ringer pappa, vår räddare i nöden den här vintern med sin illgula varseljacka slirandes in på parkeringen. Kopplar ihop startkablarna och startar hans bil. själv sitter jag i min bil och vrider om startnyckeln, håller andan, men nej, inte ett suck. Inte ett endaste livstecken vill den visa sig. Bilen fungerar hur bra som helst igår, men på morgonen var den helt livlös, tills den klickade och bilen är i full gång. Lämnade av Tommy i Almås och passade på att ta en tripp till Bollebygd för att ladda upp batteriet lite granna.

Efter att ha köpt mig en kaffe och två bananer beger jag mig till bilen, vrider om startnyckeln, håller andan, så är bilen helt död igen. Batteriet hade visst inte laddats alls under trippen dit, fast radion var avstängd och ingen luft i bilen..

Anyway, trippar tillbaka till Statoil och pratar med den trevlige killen som jobbade där om han kunde hjälpa mig att få igång bilen. Det kunde han, men först efter en halvtimma då han stod själv i butiken. Så jag fick snällt vänta för jag kom ingen vart ändå, så jag drack min kaffe i bilen och förbannade batteriet.

Efter att ha väntat en halvtimma, i pisseblöta skor och kallt ute kommer killen ut ur butiken men han kunde inte hjälpa mig för han hade en nyare bil vars bilbatteri sitter i bagaget nånstans, så den andra killen som började jobba vid 10 kommer ut och hjälper till. Han visste inte hur kablarna skulle kopplas, så han springer in i butiken och frågar om hjälp och kommer ut efter ett tag. Kopplar ihop kablarna och jag sätter mig i bilen, håller andan, vrider om startnyckeln och.. inte ett suck. Den är helt stendöd, min Ruben min Ruben. Vid det här laget funderar jag vem som kan tänkas vilja köra ut till Bollebygd och bogsera mig hem. Efter ca 10 minuters försök så provar vi om en kabel och efter det startar äntligen bilen! Pust! Vågar knappt köra hem bilen för man vet juh aldrig om bilen bara skulle lägga av på motorvägen.

Väl hemma parkerar jag bilen på gården, mamma ringer killen och vi beger oss till stan för att köpa ett nytt bilbatteri. Och nu, mina vänner, nu funkar den helt perfekt! Jeiiii!

I och för sig så är det ganska klart att ett original batteri inte håller hela livet.

Men nu rullar Ruben fint igen och jag slipper att hålla andan när jag startar om bilen.

Todeloo!