Jag kan nog ärligt säga att jag inte är allt för lycklig över att återigen spendera fredag kvällen själv, dock tillsammans med hårbollen. Det är nu tredje fredag kvällen jag sitter ensam i soffan och tittar på let’s dance medan älsklingen är borta på sina äventyr. Första veckan var det utekväll med innebandy grabbarna, sen var det spelkväll borta hos Loppis med öldrickande och ikväll var det tänkt att han skulle spela innebandy match, men det var tillräckligt mycket med folk så han behövde inte åka dit. Så jag tänkte, shit vad roligt, äntligen en fredag kväll med freeeeedags mys. Tji fick jag för det. Sitter själv här med mitt vinglas och förbannar mer eller mindre dessa kvällar. Älsklingen är inte hemma. Han är borta hos Loppis och umgås. De skulle visst komma hit, för snart två timmar sen, men har ännu inte kommit. De kan lika gärna stanna där de är, mig spelar de ingen roll. Jag får ändå spendera kvällen på egenhand, känner mig ändå bara som femte hjulet. Kan lika gärna börja jobba alla fredag kvällar framöver, som jag gör nästa vecka. Dessa kvällar brukade betyda något för mig, då man äntligen får spendera lite tid med älsklingen sin. Dessa kvällar har börjat tappa sin glans….

Saknar mormor. Igår var det tre år sen hon gick bort. Kan inte förstå att det gått så pass lång tid. Hon finns alltid i mitt hjärta…

Todeloo!