Idag har det inhandlats blommor till lådan ute på balkongen. Lyckades faktiskt plantera dem helt och hållet själv, det ni. Jag som inte ens har gröna fingrar, hehe. Sedan köpte vi lampor till balkongen som laddas av solljus, så det efterlängtas massa sol som dem inte behöver gå på batterier. Väl på Blomsterlandet där blommorna inhandlades råkade jag av misstag glömma min plånbok när jag var där med mor, innan vi hämtade älsklingen från jobbet. Dem vänliga själen ringde upp mig därifrån och meddelade mig att min plånbok fanns där. I den vevan höll jag på att gå igenom bilen efter plånboken utan större resultat. Men lyckan var stor när plånboken hämtades. :)

Är något seg idag, hela dagen har känts som en evighets dag, fast jag bara jobbade till klockan två. På ett sätt så längtar man efter semestern, men ändå inte. Börjar semestern redan midsommar veckan. Men älsklingen kommer mer eller mindre att jobba hela sommaren, då han inte har så många dagar att ta ut, efter att han bytte arbetsgivare. Nästa år hoppas jag på en hel gemensam semester. Sen har vi veckan att ta ut i september då han blir 35. Då banne mig vill jag åka utomlands! Till värmen… Längtar redan….

Todeloo!

Nu är glidartiden förbi. Nu var det allt för länge sen jag uppdaterade min blogg. Brukar bli så här. Är alltid så engagerad i början, men så försvinner det efter ett tag. Vet inte om det är skrivkramp jag har då jag inte uppdaterar den, eller ren lathet. Har inte bestämt mig vilket av dem två alternativen det är, hehe.

Igår började städningen sakta men säkert inför helgen. Vi ska ha folk över så det ska se fint ut. Tvättade rutorna och till och med dammade med trasa. Något jag inte gör, då jag glömmer bort det, tycker att det är skittråkigt, eller att jag förväntar mig att älsklingen gör det istället. Men han har inte riktigt kommit igång med dammvippan. Men han är duktig ändå, min älskling.

Har lite svårt att tänka mig att det snart har gått två år på söndag sedan vi blev tillsammans. Två år, jösses Amalia vad tiden går fort. Det är knappt så man hinner med i svängarna. Inte kan jag heller direkt tänka mig för att jag blir 26 samma dag. 30-års gränsen närmar sig med stormsteg. Kan väl glädjas att bror blir 30 före mig.  :)

Börjar uppdateringarna sakta men säkert…
Todeloo!

Uppenbarligen var det ett tag sen sist igen. Denna gången har jag väl en halvbra ursäkt. Är fortfarande lite sjuker. Åkte på nån skit förra veckan. I torsdags började det kännas lite hostigt och ont när jag hostade, för att sedan på kvällen låta som en hel karl. Natten var inte allt för härlig då det gjorde ont som satan att svälja, febrig och hostig, så det blev inte många timmars sömn den natten. Totalt tre timmars sömn men som tur var, var jag ledig fredagen och lördagen. Tänkte att det bara är liten förkylning som inte varar allt för länge. Men jag hostade, hostade och åter hostade så jag hade ont i revbenen och i ryggen på fredagen.

Natten till lördagen var jobbig den med. Återigen till och från sömn i tre timmar. Kan väl säga att jag kände mig något dryg och febern som kom och gick. Kunde inte ens skratta av allt hostande så det var mindre roligt. Humöret var heller ingen hit efter så få timmars sömn. Det var meningen att jag skulle jobba på söndag, men det kunde jag bara glömma. Var inte ens en människa på söndagen för det blev inte många timmars sömn heller, kom upp till 4 timmars sömn under hela natten. Totalt fick jag ihop ca 10 timmars sömn på 3 nätter. Bokstavligen talat en levande zombie.

Blev så lycklig när jag sov nästan hela natten till måndagen, så jag trodde att det var ett tecken framåt. Dagen flöt på bra, massa tittande av ”Lilla huset på prärien” är den bästa medicinen. Hostanden kändes också att det hade avtagit men snorandet började istället. Tog aldrig någon hostmedicin igår heller, vilket uppenbarligen visade sig vara ett mindre lyckat beslut för höll nästan på att hosta ihjäl mig inatt, med allt slem åkandes upp och ner… Men slemmet håller på att avta, tror jag, hostan inte lika jobbig längre, men jag låter fortfarande som en kråka.. haha.. gick till apoteket på torget idag för att köpa bisolvon och jag var helt slut efter det… Nu jäklar ska jag bli bättre, planerat att jobba på torsdag men då kan jag inte vara hostig, slemmig eller snorig..

Så alla bacillusker, please go away!

Todeloo!

Jag förstår varför dagen idag heter Långfredag.. Jo för att den är evighetslång, jag kommer inte ens ihåg när jag tyckte att en dag kunde kännas så lång. Har varit vaken i evigheter, gjort en massa måsten, varit hos mamma och ätit middag, druckit kaffe och haft kvalitetstid med kära mor, men dagen är fortfarande liksom inte slut än. Men samtidigt kan jag tycka att det är gott när dagarna är skitlånga för då är man ledig längre.

Vann en auktion på tradera idag. Detta ska vi ha i hallen, ovanför vår spegelvägg. Inte kostade den mycket heller för den delen. Ibland kan man göra lite fynd, trevligt trevligt.

Bytte till sommargardiner i sovrummet idag. Blev ett par vita hängpaneler eller vad man skulle kunna kalla dem. I tunn kvalitet, släpper in massa ljus. Längtar efter sommaren och värmen, det är liksom dags nu…

Nu ska jag sega vidare med den sega dagen. Imorgon blir det övertid på jobbet, sen middag hos mamma och eventuellt träffa älsklingens släkt senare på kvällen!

Trevlig påsk!

Todeloo!

Har varit med om ett äventyr idag. Vet inte om jag gillade det äventyret allt för mycket. Men ni ska få ta del av den ändå. Imorse när vi skulle åka till Tommys innebandy turnering, var något sen, skulle sättas oss i bilen, vrida om nyckeln så vägrar bilen – Ruben, starta. Inte ett suck, sen ett dovt dunkande. Displayen lyser inte och när man väl tar ut nyckel så startar plingandet, som jag för övrigt inte kommer på när den plingar. Men det var inte rätt plingande för stunden. Sen går radion igång, utan nyckel. Mycket strange. Vi ringer pappa, vår räddare i nöden den här vintern med sin illgula varseljacka slirandes in på parkeringen. Kopplar ihop startkablarna och startar hans bil. själv sitter jag i min bil och vrider om startnyckeln, håller andan, men nej, inte ett suck. Inte ett endaste livstecken vill den visa sig. Bilen fungerar hur bra som helst igår, men på morgonen var den helt livlös, tills den klickade och bilen är i full gång. Lämnade av Tommy i Almås och passade på att ta en tripp till Bollebygd för att ladda upp batteriet lite granna.

Efter att ha köpt mig en kaffe och två bananer beger jag mig till bilen, vrider om startnyckeln, håller andan, så är bilen helt död igen. Batteriet hade visst inte laddats alls under trippen dit, fast radion var avstängd och ingen luft i bilen..

Anyway, trippar tillbaka till Statoil och pratar med den trevlige killen som jobbade där om han kunde hjälpa mig att få igång bilen. Det kunde han, men först efter en halvtimma då han stod själv i butiken. Så jag fick snällt vänta för jag kom ingen vart ändå, så jag drack min kaffe i bilen och förbannade batteriet.

Efter att ha väntat en halvtimma, i pisseblöta skor och kallt ute kommer killen ut ur butiken men han kunde inte hjälpa mig för han hade en nyare bil vars bilbatteri sitter i bagaget nånstans, så den andra killen som började jobba vid 10 kommer ut och hjälper till. Han visste inte hur kablarna skulle kopplas, så han springer in i butiken och frågar om hjälp och kommer ut efter ett tag. Kopplar ihop kablarna och jag sätter mig i bilen, håller andan, vrider om startnyckeln och.. inte ett suck. Den är helt stendöd, min Ruben min Ruben. Vid det här laget funderar jag vem som kan tänkas vilja köra ut till Bollebygd och bogsera mig hem. Efter ca 10 minuters försök så provar vi om en kabel och efter det startar äntligen bilen! Pust! Vågar knappt köra hem bilen för man vet juh aldrig om bilen bara skulle lägga av på motorvägen.

Väl hemma parkerar jag bilen på gården, mamma ringer killen och vi beger oss till stan för att köpa ett nytt bilbatteri. Och nu, mina vänner, nu funkar den helt perfekt! Jeiiii!

I och för sig så är det ganska klart att ett original batteri inte håller hela livet.

Men nu rullar Ruben fint igen och jag slipper att hålla andan när jag startar om bilen.

Todeloo!

Höll på att få en smärre panik nyss. Kunde inte hitta hårbollen någonstans i lägenheten. Hon har sina gömställen, men icke sa nicke. Där kunde vi inte hitta henne. Gick med en ficklampa i hela lägenheten, kikade på balkongen men ingen misse. Gick in i sovrummet och kikade, tänkte att hon kan väl inte gå och försvinna upp i rök h   elt heller. Gick och ställde mig bredvid tvättkorgen öppnade luckan. Inte i min vildaste fantasi tänkte jag att hon kunde vara där. Men döm av min förvåning så ser jag hennes håriga lilla nylle där, hon är lika förvirrad som jag. Men jag hittade henne, hehe, min lilla hårboll!

Todeloo!

Jag kan nog ärligt säga att jag inte är allt för lycklig över att återigen spendera fredag kvällen själv, dock tillsammans med hårbollen. Det är nu tredje fredag kvällen jag sitter ensam i soffan och tittar på let’s dance medan älsklingen är borta på sina äventyr. Första veckan var det utekväll med innebandy grabbarna, sen var det spelkväll borta hos Loppis med öldrickande och ikväll var det tänkt att han skulle spela innebandy match, men det var tillräckligt mycket med folk så han behövde inte åka dit. Så jag tänkte, shit vad roligt, äntligen en fredag kväll med freeeeedags mys. Tji fick jag för det. Sitter själv här med mitt vinglas och förbannar mer eller mindre dessa kvällar. Älsklingen är inte hemma. Han är borta hos Loppis och umgås. De skulle visst komma hit, för snart två timmar sen, men har ännu inte kommit. De kan lika gärna stanna där de är, mig spelar de ingen roll. Jag får ändå spendera kvällen på egenhand, känner mig ändå bara som femte hjulet. Kan lika gärna börja jobba alla fredag kvällar framöver, som jag gör nästa vecka. Dessa kvällar brukade betyda något för mig, då man äntligen får spendera lite tid med älsklingen sin. Dessa kvällar har börjat tappa sin glans….

Saknar mormor. Igår var det tre år sen hon gick bort. Kan inte förstå att det gått så pass lång tid. Hon finns alltid i mitt hjärta…

Todeloo!

Jag är så trött så trött. Idag har jag verkligen varit effektiv vill jag säga. Jag har städat så det står härliga till. Det som mitt projekt för den här gången var badrummet. Har haft massa grejer i badrummet, så allt har inte fått plats i hyllan/skåpen så jag har en extra vagn/korg för massa schampo flaskor samt en påse på golvet med massa smått och gott. Men idag var det först en jäkla jakt på korgar som jag ville ha sakerna som stod uppe på hyllan. Kunde inte hitta sådana som jag ville ha någonstans. Till slut åkte vi till Jysk och där fann jag vad jag sökte, till extrapris råga på allt. Så jag inhandlade totalt 8 små korgar, en mellanstor och en större. Tanken är att vi ska borra upp två små hyllor där jag kan lägga 4 korgar. När det kommer att hända är en annan femma. Slängde massa saker som jag inte använt och halvtomma flaskor och gick ner med den extra vagnen/korgen jag hade ståendes vid duschen. Totalt slängde jag 7 soppåsar från badrummet. Ni kan med andra ord gissa att det var nästan halva badrummets innehåll om inte mer. Sen var det totalstädning i badrummet, dammsög och skurade golvet. Så nu är det verkligen rent därinne. Det luktar till och med rent och det är nästan så det ekar när man pratar. Synd att jag inte tog en för och efterbild bara för att ha bildbevis på hur ”tomt” det verkligen är. ;)

De större hyllorna fick plats på hatthyllan. Det känns gott att ha allt samlat istället för att ha allt huller om buller. Bytte ut skohyllan till älsklingens för den var mycket finare.

Nu är man verkligen seg i kroppen. Började projekt städning vid tolvtiden, en timmas lunch hemma hos mamma och avslutade städningen när jag hämtade älsklingen från sin kurs vid 19-tiden. Med andra ord kommer jag att sova väldigt gott inatt och drömma om vårt badrum. ;)

Pappa åkte Vasaloppet för 10:e gången idag. Han kom fram i mål efter 11.45 timmar. Han ringde en snabbis. Det hade varit jobbigt att åka, då det värkte i ryggen, knäna, axlarna och dålig glid. Dock är jag mäkta imponerad över hans prestation ändå. Duktiga pappa!

Nu blir det sega, innan det är dags för sängen!

Todeloo!