Jag har tänkt på en sak när jag varit hemma i min ensamhet. Hur kommer det sig att när man är i ett förhållande ändå kan känna sig ensam? Det kanske inte är något som är vanligt, men jag kan få den känslan emellanåt. Jag har inte riktigt kommit underfund med varför dock. Det bara känns så. Har man då kommit in i vardagens rutiner att man glömmer liksom bort varandra? Jag vet inte, men återigen kan jag inte sluta grubbla, som jag så ofta gör. Jag är nog en grubblare innerst inne, vilket jag i och för sig har konstaterat tidigare…

Sen kom jag att tänka på, hur vet man att man har ”gått in i väggen”? Vad för slags symptom får man då? Kanske borde googla och se om man kan få fram lite information.

Sorry, men har inget vettigt att skriva idag, så jag ska ta och grubbla vidare, i min ensamhet, när älsklingen är på innebandy, idag igen…

Ha det gott!

Todeloo!